Cement

Cement är ett hydrauliskt bindemedel, vilket kännetecknas av att det hårdnar genom
reaktion med vatten till en produkt som inte är löslig i vatten. Portlandcement är
den egentliga beteckningen på dagens cement, patenterad 1824 av Joseph Aspdin.
Namnet knyter an till halvön Portland i England, då cementens färg var lik portlandsten,
en välkänd byggnadssten. Cement är en viktig ingrediens i betong och murbruk.
Dagens cement tillverkas huvudsakligen av finmalen kalksten och lera som bränns till
cementklinker, små kulor, i roterande ugnar vid en temperatur upp mot 1 450 °C.
Efter kylning mals cementkulorna till pulver. Därefter tillsätts fem procent gips för att hämma
cementens bindning till ett fint pulver av olika kvalitéer.
Cement indelas i olika klasser. Snabbhärdande portlandcement används vid snabb formgivning.
Anläggningscement används när man önskar långsammare härdning.
Vitcement är en portlandscement som har lägre alkaliska egenskaper.
Aluminatcement eller smältcement används vid krav på höga temperaturer som vid eldstäder.

Betong

Betong är ett byggnadsmaterial som består av bergmaterial, ballast, som består av sand,
grus och sten, sammanbundet av cement och vatten. Betongens egenskaper bestäms till största
del av vattencementtalet, vilket anger förhållandet mellan vatten och cement.

Hållfasthet är betongens viktigaste egenskap näst efter beständighet.
Vanligtvis används sten, grus och sand samt filler av olika typer. Ballastmaterialet består
vanligtvis av material med partikelstorlekar ner mot en tiondels millimeter.

Betong krymper under härdning pga en kemisk process som gör att vatten avdunstar.
En alltför snabb härdning kan få betongen att spricka. Därför rekommenderas att betongen
hålls fuktig under härdningen som kan pågå i upp till 3 veckor.